Kvällens föreställning, Den gode, den onde, den fule, denna westernklassiker från Sergio Leone.
I filmen får vi följa tre personers jakt på en nedgrävd skatt i form av guldmynt, värd 200000 dollar.
De tre personerna misstror varandra grovt, men är också till viss del beroende av varandra för att lyckas hitta skatten. Filmen innehåller de vanliga western-elementen som rån, pang-pang, dåligt bordsskick och skitiga undertröjor, men den innehåller också en del amerikanskt inbördeskrig.
Filmen är bra, och jag ger den ett ganska högt betyg, men jag kan inte se att det skulle vara den nionde bästa i filmhistorien. Ett problem jag har med filmen att den är så lång. Jag tycker inte riktigt det finns innehåll att fylla de 2 timmar och 51 minuter som filmen är. Sevärd är den dock.
Betyg: 7/10
(Media: DVD)
Dags att hasta vidare, och den här gången blir det till att använda ett undantag som reglerna tillåter. Egentligen har turen kommit till #9 - Sagan om konungens återkomst, men då alla tre filmer i trilogin finns med i IMDb Top 250 så tar jag dem i kronologisk ordning, och reser därför först till #11 - Sagan om ringen: Härskarringen.
fredag 31 juli 2015
#7 - 12 edsvurna män (1957)
Dags för första filmen på resan som jag inte sett förut, 12 edsvurna män, så det här var lite spännande.
Filmen handlar om tolv män som utgör juryn i en mordrättegång. Filmen tar sin början när de bägge sidorna gjort sin sakframställan och vittnesförhör osv., och det är dags för juryn att avgöra huruvida den åtalade är skyldig eller ej. Juryn stängs in i ett rum med "instruktionen" från domaren att överlägga tills dess att de alla är eniga om ett utslag.
Trots att (praktiskt taget) hela filmen utspelar sig i ett enda rum och enbart dessa tolv män figurerar är det faktiskt intressant att följa deras process där de röstar, diskuterar vittnen och bevis, röstar igen och diskuterar igen, osv.
Filmen är som sagt intressant och en smula spännande. Att följa spelet jurymedlemmarna emellan och se hur de försöker övertyga varandra om att deras åsikt är rätt räcker faktiskt för att en film ska kännas sevärd. Det går dock inte komma ifrån att filmen ger mig en känsla av "overklighet", som jag antar har att göra med att filmen ändå har 58 år på nacken.
Dels så tycker jag att "fällorna" jurymedlemmarna försöker gillra för varandra känns alldeles för genomskinliga för att vara trovärdiga, och dels så har jag svårt att se hur en försvarsadvokat skulle kunna vara så dålig att han inte under rättegången tagit upp eller ifrågasatt något av det som jurygruppen lyckas åstadkomma under tiden i juryrummet.
Betyg: 7/10
(Media: DVD)
Dags att lätta ankar och segla vidare till ännu en "gammal" film, #8 - Den gode, den onde, den fule.
Filmen handlar om tolv män som utgör juryn i en mordrättegång. Filmen tar sin början när de bägge sidorna gjort sin sakframställan och vittnesförhör osv., och det är dags för juryn att avgöra huruvida den åtalade är skyldig eller ej. Juryn stängs in i ett rum med "instruktionen" från domaren att överlägga tills dess att de alla är eniga om ett utslag.
Trots att (praktiskt taget) hela filmen utspelar sig i ett enda rum och enbart dessa tolv män figurerar är det faktiskt intressant att följa deras process där de röstar, diskuterar vittnen och bevis, röstar igen och diskuterar igen, osv.
Filmen är som sagt intressant och en smula spännande. Att följa spelet jurymedlemmarna emellan och se hur de försöker övertyga varandra om att deras åsikt är rätt räcker faktiskt för att en film ska kännas sevärd. Det går dock inte komma ifrån att filmen ger mig en känsla av "overklighet", som jag antar har att göra med att filmen ändå har 58 år på nacken.
Dels så tycker jag att "fällorna" jurymedlemmarna försöker gillra för varandra känns alldeles för genomskinliga för att vara trovärdiga, och dels så har jag svårt att se hur en försvarsadvokat skulle kunna vara så dålig att han inte under rättegången tagit upp eller ifrågasatt något av det som jurygruppen lyckas åstadkomma under tiden i juryrummet.
Betyg: 7/10
(Media: DVD)
Dags att lätta ankar och segla vidare till ännu en "gammal" film, #8 - Den gode, den onde, den fule.
fredag 17 juli 2015
#6 - Schindler's List (1993)
Dags för ännu en höjdarfilm det var väldigt länge sedan jag såg, Schindler's List.
Filmen utspelar sig, om det undgått någon, under andra världskriget, och vi får följa den tyska industrimannen Oscar Shindlers förehavanden under kriget.
Schindler driver under kriget fabriker där han använder judar som arbetskraft, något som ger honom möjlighet att tjäna en stor förmögenhet. I filmen skildras hur han till en början bara ser judarna som billig arbetskraft, men allteftersom tiden går inser han hur horribel judeutrotningen faktiskt är, och han gör allt för att rädda så många judar han kan undan gaskamrarna. Det kommer till priset av att han tvingas använda hela sin förmögenhet till mutor, men när krigsslutet kommer har han lyckats rädda runt 1200 judar undan en säker död.
I mina ögon är det här en helt enastående film, där både Liam Neeson (som Oscar Schindler) och Ralph Fiennes (som vidriga lägerkommendanten Amon Göth) gör strålande insatser. Att dessutom veta att filmen har en verklighetsbakgrund, och vad jag kan bedöma inte avviker så vansinnigt mycket från sanningen, gör att filmen verkligen biter tag i en.
Betyg: 9/10
(Media: DVD)
Nästa anhalt, det lite avlägsnare resmålet #7 - 12 edsvurna män.
Filmen utspelar sig, om det undgått någon, under andra världskriget, och vi får följa den tyska industrimannen Oscar Shindlers förehavanden under kriget.
Schindler driver under kriget fabriker där han använder judar som arbetskraft, något som ger honom möjlighet att tjäna en stor förmögenhet. I filmen skildras hur han till en början bara ser judarna som billig arbetskraft, men allteftersom tiden går inser han hur horribel judeutrotningen faktiskt är, och han gör allt för att rädda så många judar han kan undan gaskamrarna. Det kommer till priset av att han tvingas använda hela sin förmögenhet till mutor, men när krigsslutet kommer har han lyckats rädda runt 1200 judar undan en säker död.
I mina ögon är det här en helt enastående film, där både Liam Neeson (som Oscar Schindler) och Ralph Fiennes (som vidriga lägerkommendanten Amon Göth) gör strålande insatser. Att dessutom veta att filmen har en verklighetsbakgrund, och vad jag kan bedöma inte avviker så vansinnigt mycket från sanningen, gör att filmen verkligen biter tag i en.
Betyg: 9/10
(Media: DVD)
Nästa anhalt, det lite avlägsnare resmålet #7 - 12 edsvurna män.
tisdag 14 juli 2015
#5 - Pulp Fiction (1994)
Dags för Pulp Fiction, denna (åtminstone för min generation) klassiker av Quentin Tarantino.
Vi får i filmen följa en händelseutveckling där livet för ett antal personer flätas samman.
Vi får bl.a. se Samuel L. Jackson och John Travolta som "hit men", Uma Thurman som en gangsterboss fru och Bruce Willis som boxare.
Filmen, som är Quentin Tarantinos andra som regissör, bjuder på allt det som åtminstone jag förknippar honom med, och som väl gjorde honom till en av de hetaste regissörerna under 90-talet. där finns mycket våld, icke-kronologi, rapp och vass dialog samt ett fantastiskt lyckat soundtrack.
Filmen ligger högt på IMDB top 250 och vann en Oscar (och ytterligare sex nomineringar), något som jag antar säger en del om filmens popularitet. Och jag håller med, det är en mycket bra film. Däremot kan jag inte riktigt motivera ett så högt betyg som det givits på listan. Möjligen har jag helt enkelt sett filmen för många gånger, men den känns lite för "tunn" för att motivera en plats så högt upp på listan. Men bra och sevärd är den likväl.
Betyg: 7/10
(Media: Netflix)
Vidare mot nya mål, närmast #6 - Schindler's List (1993)
Vi får i filmen följa en händelseutveckling där livet för ett antal personer flätas samman.
Vi får bl.a. se Samuel L. Jackson och John Travolta som "hit men", Uma Thurman som en gangsterboss fru och Bruce Willis som boxare.
Filmen, som är Quentin Tarantinos andra som regissör, bjuder på allt det som åtminstone jag förknippar honom med, och som väl gjorde honom till en av de hetaste regissörerna under 90-talet. där finns mycket våld, icke-kronologi, rapp och vass dialog samt ett fantastiskt lyckat soundtrack.
Filmen ligger högt på IMDB top 250 och vann en Oscar (och ytterligare sex nomineringar), något som jag antar säger en del om filmens popularitet. Och jag håller med, det är en mycket bra film. Däremot kan jag inte riktigt motivera ett så högt betyg som det givits på listan. Möjligen har jag helt enkelt sett filmen för många gånger, men den känns lite för "tunn" för att motivera en plats så högt upp på listan. Men bra och sevärd är den likväl.
Betyg: 7/10
(Media: Netflix)
Vidare mot nya mål, närmast #6 - Schindler's List (1993)
torsdag 9 juli 2015
#4 - The Dark Knight (2008)
Film nummer två i den här omgången Batman-filmer, The Dark Knight, med Christopher Nolan i regissörsstolen och Christian Bale som Batman. James Gordon och Harvey Dent har haft framgångar i brottsbekämpningen i Gotham City, när Jokern dyker upp på skurkhimlen. Han visar sig vara en tuff motståndare för lagens väktare, och Batman/Bruce Wayne ställs inför svåra prövningar både privat och "professionellt" (är Batman Bruce Waynes jobb?).
Det här var faktiskt första gången jag så filmen, och visst var den bra. I min bok når den dock inte så högt som nummer fyra på listan. Det är en solid actionfilm, men kanske skulle jag upplevt den bättre om jag såg den när den var "färsk", innan den senaste tidens skur av filmer om serietidningshjältar landat i filmhyllorna.
Betyg: 8/10
(Media: DVD)
Mot ny destination, nämligen #5 - Pulp Fiction (1994)
Det här var faktiskt första gången jag så filmen, och visst var den bra. I min bok når den dock inte så högt som nummer fyra på listan. Det är en solid actionfilm, men kanske skulle jag upplevt den bättre om jag såg den när den var "färsk", innan den senaste tidens skur av filmer om serietidningshjältar landat i filmhyllorna.
Betyg: 8/10
(Media: DVD)
Mot ny destination, nämligen #5 - Pulp Fiction (1994)
#3 - Gudfadern del II (1974)
I del två av Gudfadern-trilogin, Gudfadern del II, får vi följa två spår. I det ena, som utspelar sig före den första filmen, får vi följa Vito Corleone från det att han var barn på Sicilien, via emigrering till USA, till att han etablerar sig som en spelare i New Yorks undre värld. I den andra, som knyter an där första filmen slutar, får vi följa hur familjens nya överhuvud, Vitos som Michael, styr familjen. Han försöker utöka familjens affärer till Las Vegas och Kuba, och måste samtidigt kämpa för att hålla ihop de personliga relationerna inom familjen.
Även denna andra del av trilogin är mycket bra, och följer i form och stil den första filmen väl. Hade filmen varit gjord under 2000-talet hade den säkert erbjudit fler snabba klipp och effekter, men jag tycker det lite långsamma tempot och gryniga 70-talsbilderna ger filmen nästan en dokumentär känsla.
Betyg: 9/10
(Media: DVD)
Kasta loss, och iväg mot #4 - The Dark Knight (2008).
Även denna andra del av trilogin är mycket bra, och följer i form och stil den första filmen väl. Hade filmen varit gjord under 2000-talet hade den säkert erbjudit fler snabba klipp och effekter, men jag tycker det lite långsamma tempot och gryniga 70-talsbilderna ger filmen nästan en dokumentär känsla.
Betyg: 9/10
(Media: DVD)
Kasta loss, och iväg mot #4 - The Dark Knight (2008).
#2 - Gudfadern (1972)
Så var det dags att ta sig an maffiafilmernas maffiafilm, Gudfadern.
Filmen handlar om maffiafamiljen Corleone, styrd av don Vito Corleone. Corleone är en av fem maffiafamiljer som verkar inom hazardspel, beskyddarverksamhet osv. i New York när filmen tar sin början vid andra världskrigets slut.
Under filmens inledning introduceras vi i hur don Vito, Gudfadern, hanterar familjen och övriga personer när de visar honom respekt och när de inte gör det. Efter denna "introduktion" får vi se hur don Vito börjar skifta över makten till "arvtagarna", den hetsige sonen Sonny och den "motvillige mafioson", sonen Michael och hur de tvingas anpassa familjens affärer i takt med hur samhället, och främst då den undre världen, utvecklar sig i efterkrigstidens USA.
Trots att den här filmen tillhör filmvärldens riktiga klassiker, har jag bara sett den en gång förut, och jag måste säga att jag hade glömt hur himla bra den är. Det är ju ingen överraskning såklart, en film blir ju inte klassiker för inte, men ändå. Jag gillar det ibland långsamma tempot och musiken i filmen är klockrent rakt igenom.
Betyg: 9/10
(Media: DVD)
Ingen rast, ingen ro. Vidare till #3 - Gudfadern del II (1974).
Filmen handlar om maffiafamiljen Corleone, styrd av don Vito Corleone. Corleone är en av fem maffiafamiljer som verkar inom hazardspel, beskyddarverksamhet osv. i New York när filmen tar sin början vid andra världskrigets slut.
Under filmens inledning introduceras vi i hur don Vito, Gudfadern, hanterar familjen och övriga personer när de visar honom respekt och när de inte gör det. Efter denna "introduktion" får vi se hur don Vito börjar skifta över makten till "arvtagarna", den hetsige sonen Sonny och den "motvillige mafioson", sonen Michael och hur de tvingas anpassa familjens affärer i takt med hur samhället, och främst då den undre världen, utvecklar sig i efterkrigstidens USA.
Trots att den här filmen tillhör filmvärldens riktiga klassiker, har jag bara sett den en gång förut, och jag måste säga att jag hade glömt hur himla bra den är. Det är ju ingen överraskning såklart, en film blir ju inte klassiker för inte, men ändå. Jag gillar det ibland långsamma tempot och musiken i filmen är klockrent rakt igenom.
Betyg: 9/10
(Media: DVD)
Ingen rast, ingen ro. Vidare till #3 - Gudfadern del II (1974).
måndag 6 juli 2015
#1 - Nyckeln till frihet (1994)
Det här är en film som gick åtminstone mig förbi när den kom 1994. Den blev uppmärksammad med bl.a. en hel hög Oscars-nomineringar, men blev utan statyett. Detta var Forrest Gumps år...
Fårn det att jag såg filmen första gången i början på 2000-talet har jag dock sett den ett flertal gånger.
Nyckeln till frihet utspelar sig nästan uteslutande på ett fängelse, där vi under ca 20 år får följa den felaktigt dömda internen Andy Dufresne (Tim Robbins). Fängelset styrs med järnhand av fängelsedirektör Norton (Bob Gunton) och hans fängelsevakter, och de drar sig inte för att utöva våld för att hålla uppe disciplinen.
I den här miljön, bland stenhårda fänglesevakter och gravt kriminella, ska den oskyldiga före detta bankdirektören avtjäna ett dubbelt livstidsstraff. Han har det bitvis tufft, men skaffar sig vänner bland övriga interner och genom sin kompetens även diverse privilegier från fängelseledningen.
Dessa privilegier utnyttjar han på bästa sätt för både övriga fängelseinterner och slutligen även för sig själv.
Omdömet om filmen kommer knappas att vara en överraskning för någon, filmen ligger trots allt etta på listan. Jag kan inte påstå att jag analyserar filmer utifrån eventuella budskap eller liknande, jag går efter hur jag känner när jag tittar, och den här filmen får mig att le inombords varje gång jag ser den. Det är en riktig feelgood-film, i fängelsemiljö!
Betyg: 9/10
(Media: Blu-Ray)
Så, dags att ge sig av igen. Nästa anhalt #2 - Gudfadern (1972).
Fårn det att jag såg filmen första gången i början på 2000-talet har jag dock sett den ett flertal gånger.
Nyckeln till frihet utspelar sig nästan uteslutande på ett fängelse, där vi under ca 20 år får följa den felaktigt dömda internen Andy Dufresne (Tim Robbins). Fängelset styrs med järnhand av fängelsedirektör Norton (Bob Gunton) och hans fängelsevakter, och de drar sig inte för att utöva våld för att hålla uppe disciplinen.
I den här miljön, bland stenhårda fänglesevakter och gravt kriminella, ska den oskyldiga före detta bankdirektören avtjäna ett dubbelt livstidsstraff. Han har det bitvis tufft, men skaffar sig vänner bland övriga interner och genom sin kompetens även diverse privilegier från fängelseledningen.
Dessa privilegier utnyttjar han på bästa sätt för både övriga fängelseinterner och slutligen även för sig själv.
Omdömet om filmen kommer knappas att vara en överraskning för någon, filmen ligger trots allt etta på listan. Jag kan inte påstå att jag analyserar filmer utifrån eventuella budskap eller liknande, jag går efter hur jag känner när jag tittar, och den här filmen får mig att le inombords varje gång jag ser den. Det är en riktig feelgood-film, i fängelsemiljö!
Betyg: 9/10
(Media: Blu-Ray)
Så, dags att ge sig av igen. Nästa anhalt #2 - Gudfadern (1972).
Prenumerera på:
Kommentarer (Atom)